Detta är ett missledande namn på denna ras eftersom hunden inte alls är en terrier. Det här är en ras som ursprungligen kom från Tibet men som faktiskt har avlats fram i Storbritannien. När den skulle klassificeras som ras så fann britterna att ordet ”terrier” var passande.
Ett tecken på vänskap
I Tibet anses det att denna hundras inte bör säljas eftersom det ger otur, denna ras borde ges bort, som ett tecken på vänskap. Det var på det sättet den hamnade i Storbritannien från början. En läkare från England fick en hund i gåva och tog då med sig den och några till hem till England när hennes tjänstgöring var över, detta var 1922. Den första kullen kom 1924 och sex år senare blev rasen godkänd av den indiska kennel klubben och rasens namn ändrades från Lhasa Terrier till Tibetansk Terrier. Ytterligare 7 år senare blev den godkänd som ras i England.
Rasens utseende och egenskaper
Egentligen är det en herde- eller vallhund men det har inte anammats i de västeuropeiska länderna där den främst är en sällskapshund och utställningshund. En Tibetansk terrier har en mankhöjd på 36-41 cm och de har lång päls som inte behöver särskilt mycket vård när hunden är valp, men vartefter att hunden blir äldre blir pälsvården ett måste och det är därför viktigt att tidigt vänja hunden vid att bli borstad, fönad och badad. För dem som saknar badkar kan detta vara ett problem. Pälsen kräver en hel del skötsel och tacksamt är att rasen är mycket tålmodig och vänlig till sitt sätt som tillåter den hantering som behövs. Troligen en egenskap som nedärvts från dess dagar som vallhund.
Detta är otroligt trevlig hund som är intelligent och alert, och mycket passande för att arbeta med trots att den idag mest används dom sällskapshund. Rasen kan dock vara lite reserverad mot främlingar men återigen är det nog en kvarlevande egenskap då främlingar bevakades med misstänksamhet när de närmade sig fårskocken. Det finns nog mycket som lever kvar hos denna ras som funnits i årtusenden och alltid klassats som en lyckoamulett!
